You make me smile

Nu banne mig får det räcka! Tänker springa en endaste en tävling till innan jag får reda på vad som sitter i kroppen. Men facit i hand borde jag INTE ha sprungit keskipohjanmaa-stafetten idag men tävlingslusten blev för stor. For ut på ankarsträckan en bra bit efter ledartiden och hade inte desto mera press på mig att springa hårt. Ändå blev det rejält tungt redan till första kontrollen och farten var nästan på minussidan. Med benen som kändes som stenblock och andningen som inte alls fungerade var det bara att börja gå.. Kom mig i alla fall igenom banan tröttare än någonsin och med gråten i halsen. Inte för att vi var långt ifrån toppplaceringarna utan för hur dåligt allt blivit de senaste veckorna.. Ju mer jag anstränger mig desto sämre orkar jag nästa gång. Orkar nu inte enns tävla! :S ..Hade tänkt vänta med att beställa läkartid tills nästa vecka då jag är hemma hela veckan men med tanke på hur illa allt kändes idag är det lika bra att stanna hemma tills imorgon och försöka få en tid då istället. Vet att jag borde försöka hålla lugnet och tänka att allt nog kommer bli bra men just nu känns det som att jag kommer missa precis hela tävlingssässongen.. #sucks

 

 

Denna dag började med extra tidig väckning för att hinna läsa det sista till matteprovet. Provet började 8.45 och jag måste säga att det gick ovanligt bra för att vara ett matteprov. Höhö, återstår dock att se när vi får ut det.. Efter provet hade vi studehandledning och de sista yrkesutbildningspressentationerna presenterades. Hela eftermiddagen gick sedan åt till den minst sagt knasiga friluftsdan. Hade olika stationer som bl.a. gick ut på att dricka så mycket vatten man bara orkade, cinamon challenge och russinstafett. Senare på eftermiddagen var det dags för "långa-testet" vid skidspåret. Jag var lite skeptiskt till att springa p.g.a. den knaggliga formen men bestämde mig ändå för att springa. Ångrar mig verkligen nu i efterhand att jag sprang. Börjanet gick bra och det kändes som att 7,5km kommer gå lätt som en plätt men i slutet av första varvet började benen redan styvna och andningen blev helt mindfucked. Men med halsen full av slem är det ju rätt logiskt att det inte fungerar som det ska.

Fick helt släppa min dragkompis för att orka slutet av första varvet och då jag väl kom ut till gräsplanen bara föll jag ihop. Låg på gräset och flåsade en stund missnöjd med min prestation och konstaterade efter några minuter att jag aldrig kommer få ro över sommaren om jag inte springer hela teststräckan så hoppade upp på benen och sprang andra varvet utan att desto mera pressa. 

 

Skulle i vanliga fall aldrig avbryta ett test men som formen var idag fanns det inga andra val, skulle aldrig orkat ett varv till. Är jätteledsamt att inte kroppen klarat av träningen denna vår och att förkylning efter förkylning bryter ut. Känns som att ju mer och längre jag tränar, desto mera bryter jag ner. Förhoppningsvis kommer vi så snart få reda på var felet sitter och hitta något dunderbot för att jag snart igen ska kunna njuta av träningen och kunna prestera på topp :) Måste bara försöka hålla humöret uppe och konstatera att allt som inte tar kål på en gör en starkare. Åtminstone på lång sikt ;)

 

Kom igår runt tolvtiden hem från medel-FM.. Bilresan hem kändes som en evighet med matteboken i famnen, en ipod utan ström och en lindrigare form av solsting. Fast humöret var ändå ganska på topp!.... Men nu till själva tävlingen. Kvalet gick inget vidare, fick inget som helst flyt i orienteringen och kroppen kändes otroligt trött. Det heta vädret gjorde inte heller saken bättre. Slapp hursomhelst vidare till A-final och efter några timmars vila i tältet och var det dags att igen bege sig ut till skogs. Gjorde en onödig miss till ettan och tappade där en dryg halv minut. Fick sedan flyt i det hela och orkade pepparpeppar hålla uppe farten i något sånär bra temppo. Märkte mot slutet att det nästan gått för bra och att orken börjat svika så drog för säkerhets skull ner på farten lite för att inte bomma de sista detaljrika kontrollerna. När jag väl kom ut på upploppet var det bara att pressa. Stämplade imål och fick höra att jag kom in som tvåa, bara EN sekund efter hon som höll ledningen. Gladare än efter kvalet pustade jag ut en kort stund innan jag och I-M for på nedjoggning. När vi kom tillbaka fick jag höra att några kommit om mej och att jag sist och slutligen slutade som sexa, en sekund från femte placeringen och BARA 12 SEKUNDER FRÅN SILVRET!!! ÄSCH, 12 sekunder skulle enkelt gått att ta in under loppets gång... SÅÅ nära! .s Nå nästa gång får vi hoppas att sekunderna är på min sida! ;)

 

Värdesätter verkligen denna tävling, eftersom jag fick bekräftat att jag ändå hänger med mina jämnpresterande konkurrenter fastän jag varit sjuk från och till under hela vintern och våren och träningen inte alls gått hem. Trots två utmärkta tävlingssinstatser denna vår märker jag att det fortfarande sitter något konstigt kvar i kroppen och tänker denna vecka försöka få gå och ta några slags mycoplasma/twar prover.. Skulle inte alls bli förvånd om det visar något, vad jag vet om ska man inte hosta opp en massa slem dagarna i ända och man ska inte heller bli förkyld igen varje gång man tar ut sig lite hådare.. Kul ändå att det gick så bra som det gick i helgen! :D

 

 

 

 

 

Packade mitt pick och pack och övergav soliga vörå för några timmar sedan. Sitter nu i vöråbilen tillsammans med ett gäng andra orienterare påväg mot joutseno. Det lär ta en bra stund(läses evighet) innan vi är framme vid vår destination.

Denna vecka har minsann smakat sommar, vi har bl.a. solat så mycket vi bara hunnit, tränat i minishorts å topp, ätit glass och diggat till musiken som dånat på internatet. Det är nu man känner att livet är härligt! Det varma vädret har dessutom givit en riktigt boost åt min snuva och jag känner att formen börjat ta sig igen.

 

 

Lär knappast skriva mer på bloggen innan tävlingarna soo please wish me luck! Hörses!

Jag känner det börjar vara dags för en uppdatering här på bloggen eftersom det har hänt en hel del sen sist jag skrev, så nu spolar jag tillbaka tiden lite....

Åkte aldrig på FM lägret förra helgen, utan stannade istället hemma och vilade bort det lilla som fanns kvar av förkylningen. Hemmahelgen blev också den riktigt lyckad, sommarvärmen har nämligen äntligen anlänt vilket betyder att det blev ett x-antal timmar njutande ute i solen.. Sååå skönt ♥ Hann också vara en sväng till stan och inledde på lördagskvällen grillsässongen.. 

 

Är nu inne på nästsista veckan här i Vörå och proven är i full gång. Skrev igår finska och imorgon är det engelska som gäller, flyr sedan fältet på torsdagen och åker iväg till Joutseno med femman för att hinna bekanta mig lite med den "halvryska"terrängen innan medel-FM.. Ska bli så himla kuuul att få tävla igen! 

 

Ursäkta uttrycket men blir så himla förbannad! Är nu helt förkyld igen(!!??) Som om det inte skulle räcka med att vara sjuk för mig nu! Hinner inte träna många dagar så blir jag åter sjuk. Gång på gång.. -.- Sprang i går ol- banan i lite högre temppo än vanligt och så PANG bryter allt ut igen... Usch, ibland är faktiskt livet orättvist! FM är om två veckor och jag känner mig inte ALLS i fysiskt skick.. Lär helt enkelt få gå på principen att tro på min egna orienteringförmåga och skita i farten och se hur långt det räcker... Skulle dessutom ha varit FM läger i helgen som jag sett fram emot jättelänge men börjar överväg om det skulle vara vettigare att stanna hemma och vila då jag inte är helt frisk.. Nå det funderar vi mera på imorgon.. Nu ska jag laga finskaläxan innan det blir dags för ett avsnitt av teen wolf.

 

 

Du finns alltid där, som en klippa när jag behöver dig. Du ser alltid det bästa i saker och ting och ger aldrig upp hoppet på mig fast jag ibland är extremt jobbig och envis. När jag blev sjuk för snart två år sedan var du den som alltid fanns där och ständig påminde mig om att fortsätta kämpa mot ett friskare liv. Till dig kan jag alltid komma vad än som tynger mig. Trots att jag inte alltid är din lilla ängel så vet jag att du älskar mig. Du ställer alltid upp för mig och stöttar mig i mina beslut. För mig är du den mest perfekta mamman som finns! Hoppas du får en bra morsdag! Kram din Ellen ♥ 

 

 

 

De senaste dagarna har kort fattat varit kaotiska. En massa drama som dragit ner på humöret.. Tisdagen var ialla fall till största delen riktigt bra! Orienteringsträningen flöt på perfekt och benen orkade riktigt bra.. Det är såna här gånger man förstår varför man valt denna älskade sport! Onsdagens korta intervallbanor gick däremot mindre lyckat, koncentrationen var i botten och benen extremt trötta.. 

Denna dag började med en långlänk i det soliga vädret, heh jag och Sonja övergav resten av gruppen och for istället på vår egna trevliga rutt xP Trots att vi båda kände oss slitna och det stundom kändes som att vi sprang på stället blev det en riktigt lyckad träning tillslut :) ..Hade bara två lektioner idag vilket var riktigt skönt och har nu i princip hela eftermiddagen ledig för läxor och annat eftersom jag inte tänkte träna mera idag utan istället senare ikväll fara på massage!  

...

Imorgon är det äntligen fredag och sista helgen jag far hem före skolan slutar(?) Sjukt, vad läsåret gått snabbt.. Sonja och Matilda kommer denna helg hem till mej och på lörda är det Kronans Nationella. Får tyvärr inte själv springa eftersom det är den egna föreningen som arrangerar utan ska istället vara funktionär B) Riktigt kul helg med andra ord! :)

Huhu vilken helg! Bakade och städade i princip hela gårdagen plus fredagen. Igår på kvällen kom dessutom våra gäster från Nyland hit! Alltid lika trevligt!  

Idag var det då Neas konfirmation som gällde. Vaknade runt klockan åtta och gjorde mig i ordning innan den två timmars långa kyrkvistelsen började. Konfirmationen var riktgt fin och högtidlig, bortsett från att en kaja hittat in i kyrkan och skrek konstant under hela mässan, haha.. Efter att allt var klart i kyrkan kom gästerna hit och huset blev mera än fullt. 

Hann tyvärr aldrig ta några konfirmationsfoton utomhus eftersom het började SNÖA(!!)  ....Men nu ska ja ha mera kaka, hejjssvejjs! ;P

 

Dagens tävling gick sämre än väntat. Visste att formen var allt annat än bra, MEN att den plötsligt var såhär dålig hade jag inte räknat med. Gårdagens kvällslänk kändes riktigt bra lika så tisdagens sprint-intervaller. MEN idag ville det inte. Redan på morgonlänken var pulsen extremt hög och den blev bara värre ju närmare kvalet kom. Kunde stå på stället och ändå var den uppe i runt 140!? Någon som kan förklara detta? Sprang hursomhelst kvalet i snöyran. Fick inte alls benen att fungera och pulsen levde livet. Plötsligt var också en halvminuts bom gjord och orken totalt borta. Hittade inte enns viljan att orka pressa utan joggade i princip resten av banan. USCH! Fick med denna insats såklart bara en B-finalplats och beslutade mig nästan genast för att inte springa finalen. Kändes inte värt att utmana hälsan ännu mera då dessutom inget stod på spel. Är inte heller roligt att springa en sprint då inte farten finns där. 

NÅJA det är onödigt att hänga läpp över det som varit. Det kan inte gå bra alla gånger, speciellt inte om hälsan inte är i skick! Nu gäller det bara att se frammåt. Skall de närmaste veckorna bara fokusera på att bli 100% frisk från min förkylning och inte tävla något alls (vad jag ännu vet). Siktar på att komma i form tillbaka till medel-FM.