You make me smile

FSOM veckan kom och gick i racerfart. Åkte på tisdagen ner med tåget tillsammans med systrarna till Hesa och sen vidare till Borgå på storläger. Lägert var riktigt chill fastän det inte blev så hemskt mycket träning. Kanske lika så bra med tanke på att fötterna bråkat alltför mycket den senaste tiden. Vädret vart i alla fall perfekt och det lilla sällskapet som fanns går ju inte heller att klaga på.

Efter att lägret slutat på fredagen åkte vi till hotellet och några timmar senare var det dags för FSOM-sprinten som gick i Kokonområdet. Farten fanns minsann där men redan till tvåan råkade jag av någon dum anledning bomma bort mig mellan en massa parkbänkar. Tiden bara rann iväg medan jag hysteriskt försökte reda opp det jag orsakat. När jag sedan hittade kontrollen efter dryga minuten var jag mer än förbannad. Visste redan att allt var kört och hon som startat efter mig var ikapp. Sprang vidare utan desto större entusiasm att pressa. Slutdelen av banan gick i skogen och påväg till tian kom en till bom. Mest för att jag redan var så arg att jag knappt orkade se på kartan så ofta jag bordat. 

Lördagens långdistanstävling gick lite bättre. Startade som första man och skogen var totaltom på folk. Ganska så skönt att bara få fokusera på sin egna orientering. Höll på och få till tidernas bästa lopp när jag plötsligt bommade 4:an närmare fyra minuter. Just i den stunden skulle det ha varit trevligt med lite folk i skogen. Vet inte riktigt vad som hände men läste tydligen de små bergsklackarna fel. Så himla harmt när att annat gick som på räls. Blev slutligen trea, bara en och en halv minut efter Sanna som vann. Jag vet att jag borde vara nöjd med en tredje placering men jag vet också att jag skulle ha haft kapacitet till ett mycket bättre lopp och just därför kändes det en aning surt. Perfektionist

Lördagskvällen spenderades sedan tillsammans med Herr anonym. Spelade frisbeegolf och chillade sen mest runtom i stan medan kvällssolen for ner. ..TrevligtTrevligt! ;)

På söndagen stod stafetten på schemat. Vi sprang med vårt vanliga "elitlag" i klassen D15-18. Hade såklart siktat in oss på att försvara guldet från förra året men iår drog tyvärr ändå Femman det längsta strået. Kampen var dock jämn och jag for ut endast 30 sek efter. Skulle bra ha kunnat fixa det hela eftersom jag var opp dem två gånger men gjorde sedan världens mest idiotiska antagande på slutet vilket kom att kosta guldet. Synd. Jag måste verkligen sluta opp med dessa eviga onödiga bommar som alltid kommer när det går som bäst. Silvret smakade dock också riktit bra! :)