You make me smile

Många har undrat varför jag inte tävlat så mycket på sistone och för den delen inte heller knappt tränat. För att det inte ska bli någa missförstånd och frågor utan svar tänkte jag nu kort berätta hur det ligger till så att ni alla vet..

 

Har i princip hela vintern och våren varit mer eller mindre förkyld. Har haft sjuk hals varvat med bihåleinflammationer och konstant slem i halsen. Har aldrig riktigt vågat ta ut mig fullt på träningarna för då har det direkt blivit sämre igen och för varje hårt pass/tävling har jag märkt att mina krafter bara börjat svika mer och mer. Fick för några veckor sedan avbryta både ett test och orkade mig knappt igenom en medellång tävlingsbana. Mjölksyran har kommit direkt jag börjat träna och pulsen åkt upp till skyn.. Varje träning har varit otroligt jobbit. Har länge försökt tränga bort tanken att inte kroppen orkat med träningen men tillslut går det inte längre och efter min senaste tävling förstod vi alla att nu måste det redas ut vad som är fel.. 

 

Japp, så såhär är nu läget! Såklart kunde det ha varit bättre men får ändå vara glad att det "bara" var järnbrist. Det går att åtgärda på några veckor och sedan borde krafterna vara tillbaka. Men tills dess tänker jag vara duktig och för en gång lyssna på alla experter och varken tävla el. hårdträna. Inte för deras skull utan för mitt eget bästa. Vill ju bli frisk så snabbt som möjligt och kunna njuta av det jag håller på med! Att tävla i denhär formen är varken roligt eller hälsosamt. 

......

Imorgon drar jag i alla fall till K:stad på tävling, MEN som åskådare och supporter vilket väl också kan vara helt kul, eller?. Är dessutom alltid kul att träffa alla andra orienterare man inte sett på länge och växla några ord. Efter tävlingen far jag sedan till Sonja och stannar där till måndag kväll.. Kulkul :)