You make me smile

Gårdagen fick sig ett mindre trevlig slut. Dagen började helt bra med sovmorgon och sedan några lektioner skola. Efter skolan hade vi möte och därefter bar det iväg på träning i höstmörkret. Jag har som sagt varit smått förkyld ända sedan Baltic och tränat ytterst lite för att undvika allt som har med bihåleinflammation att göra men tycker att snuvan lättat lite denna vecka så tänkte att det nog nu skulle fungera med ett lite hårdare FU pass onsdagen till ära.

Träningen gick bra. Fick opp farten förvånansvärt bra i det uppförslutande spåret trots att jag varit/(ännu är lite) förkyld.  Efter nedjoggningen gick jag direkt och åt eftersom jag var både vrålhungrig och sen till maten. En stund senare började fanskapet. Det började kramppa i magen och jag var flera gången på vippen att spy. Jag vet med mig själv att jag inte borde äta direkt efter jag tagit ut mig för har flera gånger efter tunga träningar/tävlingar fått liknande magkramper som brukar sitta kvar i någon knapp timme.. Konstigt nog försvann aldrig kramperna utan blev istället bara värre och värre för varje timme som gick. Efter att ha luggit i sängen i närmare fyra timmar och vridit mig kom mamma efter mig. Lyckligtvis nog började det hela lätta runt 11,-12 tiden när vi kommit hem och vi slapp åka till akuten. Mår idag mycket bättre men känner nog ännu av det. Usch vad jag hatar såna här hemska och onödiga "sjukdomsattacker". Skulle idag haft både träning,skola, körlektion och teori men sitter nu istället här hemma och möglar.. ONÖDIGT! ..Well, mamma lovade att hon kan skjutsa tillbaka mig till Vörå på eftermiddagen men vi ska nu se.. Tack för mig!