You make me smile

Det efterlängtade höstlovet är äntligen här och ska minsann tas vara på! Förra höstlovet låg jag sjuk i körtelfeber och mådde sämre än sämst. Usch, det vill jag minsann inte uppleva igen. Minns de dagarna när jag var så sjuk att jag inte enns kunde stå i duschen i två minuter utan att börja känna mig spyfärdig. Fy fasen. 

 

De två skoldagarna i Vörå denna vecka kändes snudd på onödiga, hälften av folket var hemma och det hände inget speciellt i skolväg heller. Desto tyngre träning blev det istället. På måndagen drog vi trapp/-hoppträning tillsammans med friidrottarna i hoppbacken. Hade knappast blivit så jobbigt om jag inte råkat ha hopp också dagen innan. På tisdagsmorgonen var det dags för den omtalade "uthålligshetsstafetten" mellan gymnasiets alla idrottare. Som ni säkert kan gissa blir det alltid fullt blodigt allvar när alla tävlingsinriktade människor som vi idrottare är ställer oss på startlinjen. Stafetten bestod av 12×1, 2km. Vårt lag som bestod av mig och tre gossar hamnade att starta sist pga. någon slags handikapsberäkning. Hela 11minuter efter det lag som for ut först. Haha, där överskattade nog tränarna oss en aning :P En bra träning blev det i alla fall! :)

På eftermiddagen körde jag intensiven innan vi sedan tog vårt pick och pack och åkte hemmåt.

 

Den första egentliga höstlovsdagen(visst: läses också dagsverksdag) har varit riktigt bra. Började med att sova extra länge och steg sedan upp och åt frukost. Gjorde därefter lite läxor och städade lite kökskåp här hemma. For på eftermiddagen en snabb sväng till stan med mamma för att fixa lite ärenden. Blev också en sväng via Café Minna på god fika samt en snabbvistit in till Jim och Jill. Brukar aldrig hitta kläder därifrån men just idag råkade jag hitta världens mysigaste kofta(?) Score! När vi sedan kom hem drog jag på mig ett tjockt lager med träningskläder och begav mig sedan ut i höstkylan på kombinerad cykel och -löpnings långlänk i skogen. Det där med att cykla i terrängen är minst sagt sjukt kul. Är smått besviken över att jag inte började med cykleorientering istället.. Haha. Man får liksom en extra kick av farten kombinerat med de snabba svängarna längsmed en kringlande skogsstig. En ny spellista som ekar i öronen gör inte heller saken sämre! Härligthärligt!