You make me smile

Fredagseftermiddagen spenderades hemma med några avsnitt av salkkarit (joo ni läste rätt, jag har börjat se på en finsk(!?) serie). Gick sedan ut och fotade en stund med Nea innan maten. Snäll som mamma är blev det åter en gång risgynsgröt åt alla familjens grötlovers. Lite före klockan åtta åkte vi sedan iväg mot Pörenäs på natt-DM. Eftersom det var första gången för iår jag begav mig ut i skogs med pannlampan på huvudet kändes det lite smått nervöst. Samtidigt som nattorientering är en av de bästa sakerna som hösten till kan det ibland bli otroligt hemskt i skogen och man konstaterar att man inte är fullt klok som beger sig ut i mörkret så sent på kvällen när dimman ligger tätt och det är så kallt att fingrarna nästan domnar bort. Ibland kommer man sig ut ur skogen utan desto större missar medan man ibland kommer därifrån bölandes och med hjärtat i halsgropen. 

Igår var det ialla fall en av de sämre gångerna. När jag stod på starttröskeln och hade en minut kvar till start tittade jag snabbt på kompassen för att kolla riktningen. Till min stora fasa upptäckte jag en stor bubbla inne i kompassen. Skit också! Hur sjutton ska man klara av att nattorientera när kompassen är sönder och man inte kan lita på den? Begav mig ändå iväg osäker från första början på hur det skulle gå. Eftersom jag inte vågade lita på kompassen och det var bäckmörkt kom det en mängd småmissar lite här och där. Inte nog med detta gick lampan sönder i slutet av banan och det blev totalt svart. Har alltid tänkt att detta inte kommer hända mig men nu var det tydligen min tur att stå mitt ute i ingenstans och inte se ett dugg. Nice. Tack och lov hade jag med mig en extra acko bara för att pappa tjatat hela kvällen om att jag borde behöva börja ha med mig en extra ifall den andra nu skulle råka gå sönder. Har alltid tjaffsat emot honom och tyckt det är onödigt, men just igår tog jag ändå med en extra bara för att visa att jag är pappas snälla lilla flicka. 

Fick efter många om och men tillslut framfifflat den nya sladden och ljuset kom tillbaka. Huh. Tog mig imål med en tid som var allt annat än bra, men eftersom de andra i min klass inte hade startat blev det ändå vinst. 

Kan inte annat än skratta åt kvällen nu i efterhand och längtar redan till nästa gång. Lätt konstaterat ligger det nog någon slags hatkärlek över denna sport ♥